Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
jag rädd? Jag är jämt rädd; det är det dumma
med mig. Vad kan han göra mig? Han kan slå
ihjäl mig och inte ett dyft mer. Jag skulle förlåta
honom på min dödsbädd.
I denna heroiska och rörda sinnesstämning tog
jag flera klunkar och blev ännu mera kavat och
rörd. Jag tänkte: Nu ska jag gå in och be att få
tala med honom. Då säger han: Efter middagen,
Love, du ser ju att jag sitter till bords. Men då
säger jag: Nej nu, pappa! Det här är det viktigaste
som finns. Då säger han: Är du tokig! Vi ha ju
främmande! Då säger jag: Bryr du dig mera om
ditt dumma främmande än om mig?
Jag gick mot dörren het och hågsen att
göra något märkligt, som skulle bliva avgörande.
Men nu hade punschen hunnit till knäna, vek dem
och satte mig på hasorna. Jag lade mig vackert
tillrätta och lät golvet gunga. Där låg jag, då
husan kom med fars befallning att jag skulle hälsa
på gästerna. Flickan förstod, hur det var fatt.
Samvetet talade mäktigt till henne och det gick ut
över mig. Hon slog mig och drog mig i håret
men golvet gungade inte mindre för det. Hon
baddade min panna med vatten; inte heller det hjälpte.
Då ropade far i korridoren:
Love! Varför kommer du inte?
Jag sprang upp, jag vacklade men stod. Flickan
grät av förskräckelse och ville hindra mig från att
gå in. Men jag vinkade henne åt sidan och gick med
långa, långsamma, tunga steg. De första voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
