Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
var drinkare, din farfar söp upp hela Falla gård.
Det är det påbrå, du har gett honom.
Mor satt tyst en stund. Så reste hon sig och jag
såg genom ögonspringorna att hon gick bort till
far och lade armarna kring hans hals. Hon kysste
honom och sa:
Ja, du begick nog en stor dumhet då du gifte
dig med mig.
När mor talade med den smeksamma rösten,
brukade far bli god igen. Men inte den gången.
Han svarade:
Onekligen.
Far gick. Mor stod där med hängande huvud.
Jag sprang ur sängen och omfamnade henne,
eftersom far inte gjorde det. Mor besvarade inte min
smekning. Far hördes återvända och jag skyndade
att krypa till kojs igen. Till min häpnad började
far upprepa vad han nyss sagt nästan bokstav för
bokstav: Det tjänar ingenting till att skylla på
slumpen. Om en pojke dricker en kvarts kanna —
och så vidare ända till: det är det påbrå du har
gett honom. Jag tänkte: Vad går åt honom? Är
han inte klok? Det har vi ju nyss hört! Men mor
suckade och sa:
Stackars barn! Vi få väl göra vårt bästa för att
bekämpa hans dåliga anlag. På sätt och vis var
det ju väl att det upptäckts i tid.
Jag hörde, att mor skämtade; men det hörde
inte far eller också var det just det, som retade
honom: Han svarade:
Upptäckt! Ja, spritbegäret ha vi upptäckt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
