Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Jag var övertrumfad och lycklig. Mellan Medardus
och mig fanns redan ett band, som skulle knyta
oss fast samman. Jag sa:
Hur dags brukar du ligga vaken? Om du sa
det, så kunde jag kanske ligga vaken på samma
gång.
Det vore som ett sällskap, medgav Medardus
men gav inga upplysningar. Jag tyckte att detta
började bra och jag kände mig högtidlig och
tacksam mot Gud.
Prästen tog vänligt emot oss, förde oss omkring
i sina rum och visade oss sina dyrbarheter, bland
annat en liten smal silversnusdosa som hans far,
hovpredikanten, fått av högst salig konung Oscar I.
Dosan stod på ett bord i läsrummet. Den var fylld
med snus och prästen tog sig då och då en pris.
När alla pojkarna samlats, sa han:
Det är ett heligt arbete vi skola begynna; låt
oss inleda det med en bön.
Medardus, som ställt sig främst, knäppte
händerna, slöt ögonen och böjde fram överkroppen
som om han plötsligt fått magknip. Vi gjorde alla
som han, ty jag var ingalunda ensam i min
beundran för Medardus. överallt var han den
tongivande. När bönen var slut, sa prästen:
Gossar! Det är icke något lekverk att föra
tjugu-tre ynglingar fram till nådens bord. Mitt ansvar
är stort och min möda blir icke ringa. En vanlig
lärare har att meddela vissa kunskaper. Prästen
skall meddela kunskapef men dessutom skall han
skänka sina lärjungar tro på den uppenbarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
