Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Till sist hade vi bara en kvar före
terminsavslutningen. Nu skulle det ske! Prästen gick ut till
sitt kaffe och pojkarna stojade som vanligt. Ljung
gjorde sitt nummer och belönades med
skrattsalvor. Jag var het av oro och spänning. Så snart
skrattet lagt sig gick jag fram till bordet. Där låg
flera småsaker och jag letade med blicken efter
dosan. I detsamma fick jag ett hårt slag i nacken.
Det var Medardus. Han skrek:
Har jag inte förbjudit dig att skoja, fördömde
knatte? Det finns då ingen hut hos småbarn!
Jag var alldeles yr i huvudet av slaget och än
mer av förödmjukelsen. För att se obekymrad ut
stack jag händerna i fickorna och gick i sakta mak
tillbaka till min plats. Mitt lugn retade Medardus
och han slog mig på nytt. Ljung trädde emellan
till mitt försvar. Prästen vågade sig inte in förrän
vi stillnat. Utkommen på gatan uppmanades jag
av de andra att taga revansch. Jag kastade mig
över Medardus, fick åter smörj och lomade hem
djupt nedslagen. Det var tydligt att jag inte dög
till någonting.
Följande dag var terminsavslutning. Jag satte
på mig mina svarta kläder och gick till skolan’.
Allt förlöpte som vanligt; mina betyg voro
tillräckligt goda för att far skulle ge mig en slant.
Ljungs betyg visade sig vara betydligt bättre,
varför far gav honom en större slant. Till mig sa
han: Lättjan tycks aldrig gå ur dig. Jag g|av
tillbaka slanten och far räckte den åt Ljung. Så
lågade vi upp i bönsalen och prästen höll bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
