Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Då fick jag kväljningar och kunde inte stanna
kvar. Jag rusade hem. Far frågade, var jag varit
så länge och jag berättade alltsammans. Far blev
uppbragt.
Vad för slag! utbrast han. Ska de släpa
pojkstackaren till polisen? Det ska vi väl ändå sätta
p för!
Han kastade på sig röck och hatt och skyndade
åstad. Mor och jag väntade i stor spänning. När
far kom tillbaka, var han ännu mera förargad.
Han hade betalt prästen, vad han begärde för
sin dosa och polisen hade dragit sig tillbaka.
Far sa:
Men nu ångrar jag mig! Prästen och pojken
är lika stora lymlar båda två. Prästen kunde gärna
ha havt sin förlust och pojken skulle på tukthus.
Med sådana anlag hamnar han förr eller senare
i fängelse. Det är ett kräk till pojke, ett riktigt
kräk! Han kunde varken tala eller svara. För
resten tycker jag synd om honom. Fy tusan!
Tänka sig att han har sprungit här i huset! En
tjuv!
Nå, från oss har han ju ingenting stulit, sa mor.
Hur vet du det? Man kan stjäla annat än silver
och guld. Han har varit Loves lekkamrat. Vem
vet vad han har —
Mor avbröt: Gå nu och lägg dig, Love.
Innan jag stigit upp följande morgon, kom far
in till mig och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
