Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
kommer tillbaka ska det inte finnas mycket kvar
av hans usla smedja.
Jacob gick in i smedjan och det dröjde inte
länge förrän han kom utfarande på snabba fötter;
efter honom den klumpfotade smeden med slägga
i handen och munnen full av svarta och fräsande
svordomar. Sannolikt var han mera helfull än
halv-full. Så snart han avlägsnat sig ett stycke, smet
jag upp ur diket och in i smedjan. Jag ställde de
båda askarna på glöden. För att visa mig själv att
jag inte var rädd, stannade jag några ögonblick
och såg askarnas trä långsamt svartna. Så sprang
jag ut med hjärtat i halsgropen. Smeden hade
redan uppgivit förföljelsen och kom emot mig.
Vad skulle jag göra? Hann smeden in i smedjan
före ’knallen, så vore han dödens. Återvända till
de glödande askarna för att taga dem ur elden
vågade ’jag icke. Jag ställde mig i smedens väg.
Han såg mig inte förrän han var nära att stupa
på mig. Då grep han mig hårt i axeln och’ svor:
Vad är du för en liten djävul?
För att vinna tid redogjorde jag omständligt
för min person; smeden sa: Är du Arnfeldtsi son,
så ska du slippa; för honom gillar jag. Men hälsa
hans nåd att han sätter den andra satungen i bur.
Eljest blir han kall, vad det lider. Det svor Ljung
på, så det hördes!
Att han just skulle heta Ljung föreföll mig
hemlighetsfullt och skrämmande. Jag frågade om
han hade släkt i Myren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
