Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
bordet och ställde mig så, att far mycket väl kunde
se mig. Jag fyllde ett glas till hälften med en
mörk dryck, antagligen rom. Jag tillsatte varmt
vatten och socker, rörde om, förde glaset
långsamt till mun. Far såg inte upp från korten. Jag
tog en klunk men lät den åter flyta ut i glaset,
ty det smakade illa. Därpå tände jag en cigarr,
den tjockaste som fanns. Far såg alltjämt inte upp
från sina kort. Då höjde jag mitt glas och ropade:
Skål far! Nu såg han verkligen upp, stirrade rakt
på mig. Jag trodde, att hjärtat skulle stanna. Men
far var alltför upptagen av spelet. Han såg mig
med ögonen, men inte med tanken. Han sa:
Det är bra, Love, mycket bra. Men gå nu och
lek.
Jag gick. Jacob fick cigarren och rökte upp den
utan att visa mig någon tacksamhet. Tvärtom blev
han alltmera pockande och krävde det utlovade
rackartyget. Blenda föreslog att jag skulle klä ut
mig till djävulen, ty smeden hade redan varit i
herrgårdsköket och skrämt upp pigorna. Men jag
fick en annan idé; jag sa:
Jag ska klä ut mig till fröken Pflöke och sen
ska jag skoja, så att ni inte kan ana, hur jag
ska skoja!
Blenda skaffade mig nödiga klädespersedlar och
mjölade mig i ansiktet. En gammal hattskrolla
trycktes djupt ned på huvudet och det hela fulländades
med ett flor och ett paraply. Jag stannade i
halvmörkret vid gårdstrappan; Blenda gick in efter sin
onkel, baronen. Hon var den enda, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
