Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Men Wickberg satt på sitt håll och spelade
vira och alla betjänterna och drängarna och
stallknektarna och skogvaktarna spelade vira och gud
vet, om inte hundarna också spelade vira. Jag
kunde lugnt fortsätta med mitt gnäll.
I staden, goa hans nåd, har det sorgliga hänt
att en skolyngling bestulit prästen på en
silverdosa.
Det vet jag! skrek hans nåd. Men vad attant
tusan djävlar angår det mig?
Jo, fortsatte jag, det är allmänt bekant att hans
nåd har en stor samling dylika dosor. Nu har
den stackars tjuven bett mig fråga, om inte hans.
nåd skulle vilja köpa dosan för sin samling?
Va-va-vasa? Va tillåter hon sig? stammade
baronen och innan jag visste ordet av, hade han rusat
nedför trappan och gripit mig i skuldran. Hatten
stöttes av och ljuset från förstugan föll över mitt
ansikte. Baronen rev bort floret. Ett ögonblick
stod han och vägde mellan ilska och löje.
Lyckligtvis hade han hela kvällen haft tur vid
spelbordet, varför det goda lynnet fick övervikten.
Nå, nå min krummelur, sa han, det där gjorde
du bättre, än vad du härmade mig. Nu ska vi
narra din kära far. Det ska bli förbålt trevligt att
förarga honom. Vänta här och spela din roll con
amore, när kära far kommer.
Detta var just, vad jag önskade, fast hjärtat
bråkade i bröstet på mig. Jag ordnade utklädseln
och väntade. Snart hördes far och baronen
samtala i förstugan. Far sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
