Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Hon tog upp ett föremål, vände det i handen
och granskade.
Asch! utbrast hon besviken. Såna har onkel i
hundraden!
Nu hade pojken snokat upp oss. Jag sa:
Om du visar den för far, så kommer hela
Rogershus att springa i luften!
Tro honom inte! fräste pojken. Han är en
skryt-bläddra! Han ljuger vart ord!
Tyvärr skröt jag inte den gången och ljög
knappast heller. Föremålet, som hon höll i handen och
som jag plötsligt ryckte till mig och stoppade i
fickan, kunde gott förliknas vid en sprängbomb.
Det var prästens silverdosa!
Morgonen efter terminsavslutningen och förhöret
hade jag ännu icke en aning om dess gömställe.
Eftersom jag skulle resa till kalas klädde jag mig
i den svarta kostym, jag burit dagen förut. Men
i fickorna på min vardagsrock låg en hel del
förnödenheter, knivar och dylikt, som kunde vara
bra att ha på landet. Jag tömde alltså dessa fickor
och fann i den ena bland ett tiotal andra
föremål prästens dosa.
Nu mindes jag allt och förstod allt. Vid sista
lektionen hos prästen hade jag gått fram till bordet,
där dosan låg. Jag skulle utföra Ljungs
glansnummer i förbättrad form och var redan mycket
ivrig. Jag tänkte inte stort på dosan men måste
ha hållit den i handen, då Medardus bakifrån slog
mig i nacken. Slaget var kraftigt och gjorde min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
