Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
förvirring fullständig. Jag skulle återvända till min
plats och för att visa mig lugn och oberörd,
stoppade jag händerna i fickorna. Här försvann
dosan bland tio eller femton andra föremål. Under
kvällens lopp hade jag ingen anledning att gräva
i mina fickor, som ständigt voro spräckfyllda. Och
följande morgon tog jag en annan kostym.
Hur kan det vara möjligt att jag under hela det
långa och skiftesrika förhöret ej ett ögonblick
erinrade mig, att jag tagit dosan? Förklaringen är
enkel: jag visste aldrig, att jag höll dosan i hand.
Att jag fann och grep den var en alltför
obetydlig händelse för att inregistreras i mitt
medvetande samtidigt med Medardus’ överfall.
Tilldragelsen förtjänar att beaktas av alla rannsakare,
domare, lärare, föräldrar. Jag mindes blott att jag
icke funnit dosan och drog sedermera den
slutsatsen att någon annan och troligen Ljung redan
stoppat den på sig. Alla pojkarna misstänkte Ljung
helt enkelt därför att de voro vana att se honom
handskas med dosan. Märkligast var förhållandet
med Ljung. Under förhöret trodde han själv att
han råkat stoppa dosan i fickan på sin
vardagsrock. Om han nöjt sig med att erkänna detta, så
hade saken avlupit lindrigare. Under förhörets tryck
bekände han emellertid att han stulit med flit
och att han gömt tjuvgodset i en rishög på Myren,
vilket dock snart visade sig vara orimligt, eftersom
han den kvällen inte lämnat staden. Beslagen med
denna lögn ändrade han plötsligt taktik och vägrade
bestämt och på goda grunder att giva några upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
