Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
att kämpa. Tvärtom! Men Medardus uttrycker en
gemensam åsikt, sägande:
Att kämpa för lille Jesus, det är välan änd|å
blaskigt?
Vi pojkar i sjätte och sjunde likna inte längre
skolpojkar. Vi likna unga ämbetsmän. Ett
plommonstop sitter på huvudet, en portfölj bäres under
armen, döljande de förnedrande skolböckerna. Vi
infinna oss på vårt ämbetsrum och resonera med
våra förmän. Man bemöter oss med en viss
hövlighet. Allt detta är mycket bra och stärker själen
men vad i herrens namn ska vi göra? Vad ska vi
taga oss till, när ingenting händer? Ännu för
något år sedan roade det oss att jaga katter och
skrämma käringar. Det skulle alltjämt roa oss,
ty ingen man blir så lastgammal, att han inte med
nöje jagar katter och skrämmer käringar. Men med
inträdet i gymnasiet följer en värdighet i tänkesätt
och uppträdande, som hos mången blir bestående
för hela livet. Denna värdighet är en tryckande
börda.
Skolan är en förberedelse för livet, säger lektor
Barfot i ett svagt ögonblick, då han inte längre
förmår giva våra frågor förnuftiga svar.
Det var som tusan! genmäler Ljung, ty i samtal
med denne vår lärare i svenska språket använda
vi gärna äktsvenska uttryck. Förberedelse för livet?
Lever jag inte? Lever jag inte just nu? Vem
vet om jag lever i morgon? Jag vill göra något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
