Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
farenhet, som jag själv saknar. Jag beslutar att
göra precis som Medardus. Men Medardus gör
ingenting. Den spännande händelsen sinar ut.
Flickan gäspar. Så reser hon sig och säger:
Ja då går jag väl in i kammarn då.
Hon försvinner. Ljung reser sig och går mot
dörren. Vart ska du gå? Ljung mumlar: Det
var ett djäkla uselt kaffe, jag mår illa. Han går.
Vid alla kritiska tillfällen räddar sig Ljung genom
att må illa. För Medardus och mig duger icke
dylika svepskäl. Men jag önskar, att Medardus
måtte följa Ljung, ty i så fall skall jag
ögonblickligen följa Medardus. Kanske tänker han på samma
sätt om mig. Vi bevaka varandra och jag tycker
mig se att han lättar lite från stolen. Då reser
jag mig, då reser han sig. Vi gå mot utgången men
i dörren möta vi en gumma. Ofrivilligt störtar
jag tillbaka bakom spisen. Ty gumman är madam
Klang, vår skurgumma. Jag borde ha tänkt på
det förut, eftersom jag vet att hon bor i
plåt-slagarns gård. Nu är det för sent. Gumman säger:
Nej si, nej si, har Sonja fått främmande mitt
på blanka söndan? Ja det är som jag säger, att
söndag eller vardag men nog är man människa
hela veckan. Sonja har gått in i kammarn kan
jag tänka för att rusta sig lite.
Nu upptäcker hon mig och förstummas för några
ögonblick; så börjar hon med ännu lenare röst:
Nej si, nej si, är det inte själva herr Love! Det
var änna som en överraskning att han är så vuxen
och duktig redan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
