Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ädelhet skulle vi besegra henne! Hon tog nålen
och synade den:
Det är väl kattgull?
Medardus log och hon måtte ha upptäckt
kontrollen, ty hon stack nålen i livstycket. Men hon
var ingalunda förmildrad.
Angenäma dagar! väste hon. Ska det vara
angenämt att ha tre såna där snorgärsar hängande efter
sig! A fy sjutton! Pojkvalpar är det värsta jag vet!
Nu svällde plötsligt mitt hjärta av hat och sorg.
Jag trädde fram och räckte henne breschen, i det
jag yttrade:
Vi hade hoppats att Sonjas stora vänlighet mot
oss inte bara var förställning.
Och jag försökte lägga all tänkbar smärta och
all tänkbar ironi i det enda lilla ordet — bara!
Vare sig det var ordets vikt och fullödighet eller
broschens som verkade, så tycktes hon vekna. Hon
gav mig en rätt vänlig blick och mumlade:
Jag har inte sagt annat än att ni pojkar var rätt
hyggliga mot mig —
Då förstörde Ljung allt! Han stack fram buren,
sägande:
Om det skulle bli ensamt och kusligt för Sonja,
så kan den här kanske vara lite trevlig att ha.
Under det att han höll sitt lilla tal, gjorde han’
förfärliga grimaser. Hon borde ha vetat att dessa
grimaser hos Ljung antydde djup rörelse. Men
hon trodde, att han drev med henne. Ty vad skulle
hon göra med buren? Och hur skulle hon kunna
säga åt sina föräldrar, att hon hittat en kanarie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
