Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Gumman reste sig för att gå och mor var glad
att bli av med henne. Men i förstugan stannade
gudmor Pflöke och började viska.
Jag har hört det av fröken Leontin. Det är
en elak människa. Akta sig för fröken Leontin!
Hon säger stygga saker om Love.
Så gick gumman. Mor brydde sig inte om skvaller
och gjorde mig icke ens några frågor. Men till
gudmor Utter sa hon:
Om du träffar den där fröken Leontin, så kan
du gärna hälsa henne, att hon ska låta min gosse
vara i fred. Vad han gör eller inte gör, angår
henne inte.
Gudmor Utter framförde hälsningen.
Fröken Leontin var en liten beskedlig människa,
grå och skygg som en mus, ödmjuk så att det
äcklade oss pojkar. Hon bodde i en stor grå
träkåk vid Skolgatan och hade hushåll för fjorton
pojkar och sin bror, adjunkten Leontin. Hon bar
ständigt en torgkasse på armen och dignade under
kålrötter och andra rötter och luktade sill. Då
och då gjorde hon konkurs; hennes liv var ständigt
brådska och besvär. Hur skulle hon haft tid att
springa med skvaller? Även om hon vågat och
velat.
När hon fick mors hälsning blev hon
översig-given och skyndade strax til! gudmor Pflöke.
Medardus i sin vindskupa hörde de båda gummorna gräla
och gråta en halvtimmes tid. Fröken Leontin
avlägsnade sig snyftande och gudmor Pflöke ropade
efter henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
