Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
till kistan, vars lock ej var påskruvat. Då ingen
såg mig, böjde jag mig ned och viskade:
Du och jag, din stackare! Vi ska visa dem,
att vi inte tänker skämmas!
Locket skruvades på och kistan bars ned. Vi
ställde upp oss. Då infann sig rektorn med
anteckningsboken i hand. Han sa, att han skulle anteckna
våra namn och att den som följde kistan
äventyrade relegering. Jag svarade för alla: Är det så,
ska vi genast avlägsna oss.
Vi skingrades. När likvagnen vek om nästa
gathörn stodo vi där i god ordning och slöto upp
efter kistan. Men rektorn hade sina aningar. Han
kom gående efter oss och det är ju inte svårt
att gå kapp ett likfölje. Han kom till min sida
och frågade i dämpad ton, om jag var ledaren. I
detsamma började kyrkklockorna ringa!
Jag sa:
Hör inte rektorn att klockorna ringa? Varför
skulle då inte vi få följa kistan?
Han blev verkligen förbluffad och mumlade att
han inte kunde begripa detta. Så sa han viskande:
Min gosse, jag har utfärdat ett förbud och jag
måste ovillkorligen fordra att det efterkommes. Du
borde inse, att jag inte kan handla annorlunda. Du
borde inse, att det är svårt och obehagligt för mig.
Men att jag måste.
Jag sa:
Det inser jag och’ vi vill inte göra det svårare
för rektorn än vad som är nödvändigt.
Jag stannade och de andra pojkarna stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
