Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
se efter, om jag sov, och banna mig ifall jag
låg och läste för länge. Alltså ämnade jag ligga.
i mörker tills det blev tyst i huset. Men mor kom
inte. Jag hörde dem tala i salen och jag var nära
att somna. Då hörde jag i halvsömnen en ny röst,
alldeles ny. Den var djup och mörk och stark,
skälvande och hotfull. Jag satte mig upp och
lyssnade. Det var mors röst men ändå ny för
mig. Jag gick ut i gången och bort till salsdörren.
Benen skälvde under mig; jag kunde inte stå rak.
Mor och far talade på en gång. Vad de sade,
fattade jag inte. Kanske ville jag inte fatta.
Jag hade aldrig hört dem gräla. Det hade inte
ingått i mitt medvetande att de kunde gräla.
Visserligen var far ofta häftig men sällan gick det
ut över mor. Och hon hade aldrig sagt ett ont
ord till eller om far. Nu var mor orkanen. Fars
röst drunknade i hennes. Den hade en ny och
underlig klang, mörka, sjungande, sviktande toner,
som påminde om en orgels. Men också om en
hunds tjut.
Vad hade hänt? Vad talade de om? Det ville
jag inte veta. Jag öppnade dörren och de tystnade.
Mor hade slitit av sig ytterkläderna; de lågo kastade
här och var, även på golvet. Far hade pälsen på.
Nu tog han mössan från bordet och gick ut i
förstugan. Jag hörde honom regla upp dörren. Han
gick alltså ut mitt i natten! Mor stod orörlig kvar.
Jag återvann så mycken besinning, att jag kunde
gå fram till henne och huttrande och hackande
fråga, om jag skulle hjälpa henne. Hon stötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
