Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
varit någonting övernaturligt, ett tecken. Men Ljung
ville veta var jag stod, när jag såg lågan. Jag
sa honom det och han räknade genast ut att
det måste ha varit eld ur gasverkets tämligen
höga skorsten. Vi råkade i hetsig tvist och
eftersom Ljung inte ville frångå sin åsikt, klådde vi
upp honom. Under våra torterande nävar bekände
han jämrande undret; men knappt hade vi släppt
honom, förrän han, en andre Galilei, utropade:
Det var i alla fall gasverkets skorsten! Ny tortyr
ny bekännelse, nytt förnekande. Till slut sa han:
Kom med i kväll så ska vi gå och se efter! Vi
vägrade och vi kastade ut honom. Men inom mig
måste jag med svidande hjärta giva honom rätt.
Jag hade inte sett Guds öga. Det övernaturliga
och underbara svek mig.
Jullovet tog slut men min arbetsiver bestod.
För att icke onödigtvis såra kamraternas känslor
låtsades jag fuska, även då jag kunde min sak.
Likväl fattade de misstankar. Va fan! sa de, läser
du? Jag erkände att jag då och då tittade i en
bok. Och jag tillade: Det gör för resten ni också!
Fast ni låtsas fuska! Det var alldeles sant.
Studenten började komma inom synhåll och fusket
stod inte längre så högt i kurs. Jag fick läsa
i fred och blott tre eller fyra obotfärdiga fuskare
hade rätt att skänka mig sitt förakt. Bland dem
var Medardus. Han sa:
Jag hade tänkt, att du kunde kvartsa i år. Så
komme jag i kapp dig och vi kunde ta studenten
på samma gång.
13. — Bergman, Jag, Ljung och Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
