Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
vi åter ha stort gästabud. Nu samlades nästan alla
storpatronerna och godsägarna i vårt hus. Där var
Rogershusaren och hans svåger, Siedel på
Klocke-berga. Där var den buttre, torre lille Brenner från
Larsbo. Där var den urgamle bergmästaren på
Frötjärn, herre till Hoby och alla bruk och gårdar
runt sjön Kroken. Enögd, med hakan stödd mot
bröstet och de slappa grå kinderna skälvande i
spasmer vacklade han fram mot mor, som
skyndade att möta honom. Kring hjässan hade ha-n
en tät vit hårkrans så lång att den flöt ut över
skuldrorna. Han hade varit den mest fruktade
mannen i Bergslagen, den mest hänsynslöse och den
mest hatade. Nu var han ingen till skräck, ingen
hatade honom, ingen älskade honom, ingen
vördade honom. Men alla visade honom vördnad.
Lilja på Viskingeholm, stormrik men gråblek av
svält och fattigdomsångest var där och likaså hans
måg deri glade slösaren Bourmaister. Dessa och
väl ännu några flera hade redan kommit, då
följande hände. Far och Bernhusen stodo mitt under
takkronan i förmaket och den hetsige baronen
utropade:
Jag svär vid mina hermeliner att dessa fördömda
stålskenor aldrig skola tangera mina domäner!
Far svarade:
Dina stackars hermeliner oroa mig inte men på
häradsdomare ska vi med det snaraste sätta
skottpengar.
Sade och vände sig om mot en nu inträdande
gäst — häradsdomaren Aron Janse. Min spänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
