Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
sera inkomster och utgifter. För min egen person
blev mycket lite över och jag levde tarvligt, unnade
mig dock då och då en mandelmassgris eller en
ask cigarretter. Däremot hade mina vänner och
medhjälpare furstliga löner, och springpojkar och
skurgummor i mina kanslier voro garanterade en
minimilön av tvåtusen kronor, som pà den tiden
var ett ganska rikligt belopp. Ingen fick vara fattig.
Undantagandes Medardus. Den angick mig inte.
Denna lek upptog min fritid och inte så litet av
mina nätter. Men jag fortsatte att plugga som en
häst. Ty bakom leken kände jag verkligheten —
fars planer, som jag engång skulle vara med om.
Verkligheten, det förlovade landet, Bergslagen med
dess bruk och gårdar, ugnar, valsverk och smedjor,
pappersfabriker och skogar, forsar och
kraftstationer, dess kraftkarlar och krutgubbar, dess jäva
bönder och redliga bergsmän!
Med Medardus hade jag en tvist. Han var
missnöjd med min nya sinnesförfattning och mitt plugg.
För våra gemensamma nöjen hade jag icke längre
tid. Förr om åren hade vi tillsammans spelat
Knuts-mässobönderna ett eller annat spratt av Medardus’
uppfinning, men hans barnsliga upptåg hade
förlorat sin tjuskraft. Jag gav Medardus tusan. Jag
hade icke ens anlitat hans bistånd i
kräkvinsexpe-ditionen, som dock var ett företag i hans stil.
Vi gingo icke längre i samma klass och träffades
sällan. Men en dag överraskade jag honom i mitt
rum snokande bland mina papper. Jag blev vild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
