Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
resande teatersällskap, måste dess fattigdom vara
storslagen! Det var inte alldeles sant. Sujetterna
voro visserligen fattiga men herr Tiliander hade
ett litet kapital och sörjde faderligt för sin hjord.
Emellertid råkade gudmor Utters hjärta i brand.
Hon sprang från kvarter till kvarter, undersökte
de stackars människornas garderober, synade deras
underkläder och frågade, vad de bäst behövde.
Herregud — alltid behöver man ju något! Den
ene behövde strumpor, den andre skor, den tredje
kragar. Kvinnorna behövde allt, eftersom kvinnor
aldrig få nog av kläder. De trodde, att gudmor
Utter var en rik gammal dam, som sökte pl|acera
sitt överflöd på ett Gudi behagligt sätt. Varför
skulle de inte göra henne den tjänsten att taga
emot hennes gåvor. Men gudmor Utter var fattig.
Dessutom var hon den enda i staden som
saknade klar uppfattning av fattigdomens skam och
vådor. Hon satte upp en lista med rubriken: För
de nödlidande teaterartisterna! Listan i hand gick
hon ur hus i hus och då hon väl visste att ett
Wadköpingshjärta kräver en hård stöt för att röras,
skildrade hon eländet svart. Wadköping betalade
och sa: Jaså redan1 under isen! Det är en trevlig
trupp!
Herr Gawenstein mötte på Jordgatan den
uppnäste och fräknige pojken. Han drog honom med
sig ut på Stortorget, tog fram sin näsduk, tog
fram sin penningpung, torkade sina ögon och
stack en slant i den förbluffade ynglingens hand.
Stackars människor, stackars människor! utbrast herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
