Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Gawenstein och skyndade bort för att undvika
tacksägelser. Rodrigo, den fräknige, var för blyg
att göra motstånd. Kanske trodde han också i
första häpenheten att femöringen var en tvåkrona;
och en tvåkrona är en svår frestelse även för
en stolt men fattig yngling. Där stod han med
sin femöring, vände snopen på den. Då nalkades
med dyster värdighet polisen Larsson. Han
betraktade pojken medlidsamt och yttrade:
Vet han inte, stackare han, att han inte får
tigga?
Jag har inte tiggt! skrek Rodrigo. Gubbtjuven
stack den i hand på mig!
Först tigger han och sen smädar han!
konstaterade Larsson sorgset. Då får han nog lov att
redogöra på station.
Nej! skrek pojken förtvivlad.
Och så gör han motstånd, fortsatte Larsson. Då
anhåller jag.
Polisen var Långsamme Larsson och han
behövde en hel kvart för att leda Rodrigo till
stationen. Staden hann se på! Nu buras de in! Nu
ha de börjat snatta! Medardus underrättades av
en vän. Herr Tiliander skyndade till borgmästaren,
men borgmästaren vägrade att taga emot en
person, vars son huggit svansen av hans hund.
Slutligen måste min far ingripa och Rodrigo släpptes.
Men staden visste, vad den visste.
Under sådana omständigheter annonserades
Konung Oidipos. Jag hade mina farhågor och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
