Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
skenbenet men upphörde att snörvla. Bakom mig
knaprade gudmor Utter på sockerskorpor. Jag
vände mig om och viskade förbittrad: Knapra inte!
— Käre Love, viskade hon tillbaka, jag har inte
ätit sen i morse. — Svält litet till då! väste jag och
den beskedliga gumman stoppade in sina skorpor.
Men framför mig prasslade fru de Lorche med en
konfektpåse. Viskande befallde jag: Prassla inte!
Den gracila lilla frun prasslade etter värre blott
för att retas. Då satte jag in un till öra och
yttrade förbittrad och hånande: Det är inte precis
bildat att smacka, när man äter! Hon blev
förbluffad och lät konfekten vara. Du stör oss, Love!
sa mor. Jag blev snopen men evarade: Mamma
borde blygas att prata under föreställningen!
Likvisst blev det jag, som betedde mig sämst.
Äntligen vände jag min uppmärksamhet mot
ßce-nen och framför mig stod Oidipos. Plötsligt
dök en gammal dröm upp i mitt minne, drömmen
om den svarte mannen, som långsam men
obeveklig vandrade på Wadköpings solbelysta gata
sökande vårt hus. Dessutom skrämde mig Oidipos’
förunderligt stora ögon och hans stämma, gom
knappt var mänsklig i sin makt och prakt. Sådana
ögon har jag sedan sett hos en annan Oidipos och
hört en liknande röst: Mounet-Sully. Jag hukade
mig ned. Då föllo över mitt huvud orden:
Nu skall jag kämpa som gällde det
min egen far och rastlös söka den
som tårar fällde —
Jag gled ned på golvet. Vad gör du? viskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
