Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Medardus. Jag makade undan hans ben och kröp
ut på alla fyra. Jag tänkte: Jag kryper för att
inte störa föreställningen. Men i själva verket var
det inte riktigt så. Vaktmästaren i korridoren såg
stort på mig och frågade om jag mådde illa.
Det ser mest ut, som om herr Love blitt skrämd!
Visst inte! sa jag, och skämdes. Jag skulle bara
se efter om pappa kommit.
Vaktmästaren funderade:
Ibland, sa han, går jag in och tittar på när
de spelar saker, som det är något bevänt med.
Och då kan det hända, att jag tar till lipen.
Det är väl ändå besynnerligt med en karl som står
här kväll efter kväll och ser de tosingarna gå
ut och in? Han borde väl veta, att det är lögn
och förställning. Men det är väl det, att det
kunde vara sant. Och så har man ju alltid sina
bekymmer. Dom skäms man att gråta över och
därför passar man på och gråter åt andras.
Herr Tiliander firade en triumf och blev en
smula uppblåst. Han sa:
Förliter eder icke på jordens furstar men
förliten eder på andens! Sofokles har segrat!
Wadköping har kapitulerat. Vad säger du nu Mathilde?
Mathilde svarade:
Jag låter kassorna tala.
Kassorna talade om svält och nöd. Herr
Tiliander sa:
Jag förstår så innerligen väl detta Wadköping!
Det är en stor, rik, intelligent stad. Men Sofokles
16. — Bergman, Jag, Ljung ocli Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
