Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
härskar. Vad behöver dessa människor efter slutat
arbete? Skratt mina gossar! Det geniala skämtet!
Jag ger Sköna Helena! Det är ingenting att
skämmas för! Jag ger Sköna Helena. Eller möjligen
Hanneles Himmelsfahrt. Det är en stark pjäs, ett
mäktigt drama. Vem står dess tunga allvar emot?
Jag ger Hannele! Är du nu nöjd, Mathilde?
Han böjde ånyo knä vid hennes bädd. Hon slog
armarna kring hans hals och svarade:
Så länge vi håller ihop och så länge vi hänger
ihop, är jag nöjd, Tiliander.
Den ömma scenen rörde mig och jag försjönk
i betraktelser. Men nu rörde mig någonting annat
där bak. Det var Medardus’ fot. Jag förstod dem
diskreta vinken och vi smögo oss ut.
Herr Tiliander trodde sig känna Wadköping.
Medardus trodde icke att herr Tiliander kände
staden, men han trodde sig själv känna den. Jag
åter trodde varken på herr Tiliander eller
Medardus; jag trodde att jag kände Wadköping. Men
den som kände staden var Per Albert Ljung.
För tredje gången skulle herr Tiliander föra
sina trupper i elden och var övertygad om en
glänsande Victoria. Ty den stora konsten måste
segra. Vi ungdomar tvivlade. En dag gingo vi
för att söka Medardus i hans skrubb. Där hade rått
portförbud på grund av flickans sjukdom men nu
var hon frisk igen. Och det var just hon som skulle
spela Hannele. Vi bultade på dörren och våra
hjärtan bultade inom oss. Hon öppnade och stud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
