Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Tösen i linnet dansade en solodans framför rampen,
framför Ljung och mig och madam Klang.
Plötsligt dök Medardus fram ur kulisserna. Obeveklig
som då han fordom hos prästen tuktade mitt
självsvåld, grep han flickan i armen, skakade henne
kraftigt och ledde henne ut från scenen.
Teaterfolk får lov att vara anständigare än några
andra, sa han till mig och Ljung, då vi klandrade
hans stränghet. De måste spela så mycket
djävulskap, så det är bäst att vara försiktig i
verkligheten.
Premiären blev en skandal, stillsam och tyst
men mäktig i det tysta som de flesta skandaler i
Wadköping. Ingen uppståndelse, inga visslingar.
Men desto flera viskningar. Dagen därpå förbjöds
styckets uppförande av magistraten. Herr Tiliander
lyckades dock beveka de stränga herrarna genom
att utlova trikåer och linne till fotknölarna. Trots
denna betänkliga avmattning av styckets dragkraft,
samlade Hannele goda hus. Alla människor måste
se flickan som uppträtt i bara ett vanligt linne.
Den smarte herr Markurell erbjöd herr Tiliander
och hela hans trupp fri täring, om flickan finge
passa upp hans gäster, de timmar hon var ledig.
Herr Tiliander sparkade ut herr Markurell.
Men i Wadköping rasade hela våren en strid,
som lektor Barfot döpte till Den stora särkfejden.
Lektor Paulus Holmin, kallad »Aposteln», manade
i Dagbladet de sunda att hålla sig de spetälska
fjärran och i värsta fall med stenkastning driva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
