Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
föreskrivit vandringar i det fria. Vi lämnade henne
aldrig ur sikte. Hade gumman Pflöke varit att
lita på, så hade vår uppgift varit lättare. Men
gudmor Pflöke var förräderiet i egen person.
Medardus sa till mig och Ljung:
Ni måste hjälpa mig. Jag räcker inte till.
Föräldrarna ha annat att tänka på. Och jag kan inte
lita på någon mer än på er båda. Ni ska inte
bry er om, vad hon säger. För det är ju klart
att en flickstackare vill ha litet roligt, den också.
Kysser hon er, så bry er inte om det. Vad
tusan gör det? Men hon är så liten och dum så
hon vet inte, vad det vill säga att vara samman
med karlar.
Vi turade om att hålla henne sällskap och följa
henne på hennes vandringar. Jag gick med henne
varje eftermiddag utmed ån. Unga herrar som
jag kände och unga herrar som jag icke kände,
mötte oss och slogo följe. Det var inte lätt att
avvisa dem, ty Hannele skänkte mig intet bistånd.
Hennes glädje över uppvaktningen var strålande
och oförställd. Jag visste inte hur jag skulle bära
mig åt. Jag tänkte många gånger på
Rogershus-Jacob, som brukade rusa fram och stampa mig
på tårna, ifall jag kommit hans Blenda för nära.
Den metoden skulle jag gärna ha använt. Men jag
gick ju i sjunde nedre och hade ej blott flickan
utan ock min egen värdighet att vakta.
En dag, då jag kom för att hämta Hannele,
flaxade Pflökan fram ur sitt mörker och ställde sig
i trappan. Jag fick på inga villkor stiga upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
