Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Det hade Medardus tillåtit; jag svek honom alltså
icke. Hon kröp ihop bredvid mig och satt med
den lilla hakan instucken mellan knäna. När hon
satt så, tyckte jag alltid att hon var så ovanligt
liten och ynklig. Och jag tänkte: Vad i herrans
namn ska jag säga?
Då sa hon själv:
Vet du av, att jag snart ska dö?
Ånej du! tänkte jag. Så lätt slipper du inte undan.
Här ska vi inte bli sentimentala! Jag svarade:
Nej, det vet jag inte av! Och det tror jag inte
på. Men även om så skulle vara, så är det ingen
anledning att vara slarvig!
Hon fäste sig inte vid förebråelsen; efter en
stund sa hon:
Vet du av att pappa brukade stänga in mig
i vedskrubben bakom spisen, när han skulle prygla
mamma? Han sa själv, att ett litet barn inte borde
se sin mors förnedring.
Jag visste, att det var sant; fru Tiliander, som
känt hennes föräldrar, hade berättat det för mig.
Jag insåg, att hur stränga och bittra ord jag än
kunde finna, hur hårt jag än kunde straffa henne
för hennes självsvåld, skulle jag dock aldrig kunna
tävla med hennes far.
Och hon sa:
Vet du av, att när far äntligen tog livet av sig,
så lät han mig se på? Han stängde in oss båda
i köket och hängde sig. Jag kunde ingenting göra
åt saken. Så snart jag förstod, att han inte längre
kunde slå mig, kröp jag in i skrubben för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
