Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Hanneles bädd och trevade. Där låg Medardus
framstupa, påklädd och med mössan nerdragen till
öronen. Jag skakade honom och gjorde frågor.
Han borrade ner sig i bädden, ville inte svara.
Jag hittade en tändsticksask; men när jag tänt
ljus sprang han plötsligt upp och släckte det.
Då höll jag mig tyst och väntade, att han skulle
få lust att tala. Äntligen fick han.
Hannele hade hela morgonen sökt bliva honom
kvitt. Hon hade sänt honom i allahanda ärenden
och gudmor Pflöke hade likaledes givit honom
uppdrag. Medardus trodde, att Carl Henrik var i
faggorna. Han mötte honom på Storgatan och
tänkte: Nu ska jag se, vart du går. Men Brenner
gick åt helt annat håll och Medardus lockades
att följa honom ett stycke. När han halvspringande
återvände till gudmor Pflökes hus, varsnade han
redan på långt håll det granna ekipaget och såg
Hannele och baronen stiga upp. Han satte full
fart och lyckades krångla sig upp på kuskbocken.
Baron befallde kusken att kasta av honom men
Hannele sa: Låt honom följa med; vi ska ju bara
göra en åktur i det vackra vädret! De körde
ungefär en halvmil; de kommo till en skogsbacke full
méd: blåsippor. Stanna! befallde Hannele. Vi ska
vända här, men först ska Medardus plocka mig
blåsippor. Medardus hoppade genast av och gick
uppför skogsbacken. Då hörde han piskan klatscha;
fyrspannet satte av! Vägen gjorde en krok och
han försökte genskjuta rymlingarna men kom för
sent. Han luffade vägen framåt och tänkte: Håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
