Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
oråd och vände i sista stund lasset så att det
kom att stå tvärs över vägen. Vi stannade med ett
förfärligt ryck. Upp flög baronen, fällar, filtar och
schalar yrde om honom och ett flöde av ord.
Häradsdomaren svarade helt lugnt:
Jag måste väl vända mig om och se, vad det
var för ett åbäke som kom efter mig.
Gossar! skrek baronen. Sitt av och vält lasset!
Vi hoppade ur men nu trädde hen- Wickberg
emellan och lyckades avstyra ofoget. Vi fortsatte;
men baronen ångrade då och då sin foglighet och
påtade fredsmäklaren hårt i ryggen med sin käpp.
Efter två timmars färd rastade vi. i närheten av
den gård, där far och jag engång övernattat. Den
gamle hovjägmästaren hade redan länge vilat i
sin grav och gården ägdes av en bonde. Denne
kom ut till oss och bjöd Bernhusen att rasta under
hans tak; men baronen var nu uppretad på allt vad
bönder heter, avspisade honom snävt och tillsade
Wickberg att duka under en stor ek i hagen. Här
smorde vi kråset och tömde två flaskor av
Rogers-huskällarens stora märke Schloss Johannisberg. Jag
skildrade mitt förra besök på gården och hur jag
tillbragt halva natten med att skölja mig i mun
efter den otäcke gubbens kyss. Baronen sa:
Den gamle skurken hade många laster och några
som man icke gärna nämner. Men nu skall ni
få höra någonting ganska kuriöst. Då min salig
far låg på sin dödsbädd, lovade han mig, att om
någon möjlighet funnes, göra mig ett besök från
hinsidan graven. Därmed skulle han bevisa livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
