Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
med sina egna åbäkigt långa ben och fann
strumporna för korta. Ljung måste erinra mig om
käringen och katten och vi skrattade befängt.
Hannele tog emot oss på slottstrappan omgiven
av två betjänter i livré och tre nätt utstyrda
kammarpigor. Själv var Hannele iförd en dräkt av
förtitalssnitt, som klädde henne förträffligt, ]ag
förstod genast att hon spelade komedi och föreställde
en fin friherrinna, en högättad och renhjärtad
slottsfru. Jag viskade till Ljung att vi skulle kyssa på
hand, då vi hälsade. Det gjorde vi och det togs väl
upp. Så kommo överraskningarna. Betjäntflygelns
port slogs upp och ut trädde Senaten, lång och
värdig och med hela sin längd och värdighet svept
i en blommerant sidennattrock. Efter honom kom
den uppnäste Rodrigo utstyrd som jockey. Hannele
höll hov! Och nu kulminerade häpenheten. Ur
vestibulen framskred kärligt arm i arm det nyligen
splittrade nu återförenade konstnärsparet Tiliander!
Senaten och Rodrigo, som i veckor befunnit sig
på luffen, hade självmant infunnit sig; men paret
Tilianders återförening hade kostat mycken möda
och många skriverier. Föräldrarna! tänkte jag, hade
Medardus det anat! Ingen människa frågade efter
Medardus, varken Hannele eller föräldrarna. Först
då vi skulle gå och lägga oss, råkade jag nämna
att Medardus tagit plats hos en åkare.
Så lustigt! log Hannele. Att Medardus blivit
åkardräng!
Herr Tiliander yttrade:
Det finner jag klokt. En skådespelare bör sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
