Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Åter böjde spöket sitt huvud, åter tystnad, åter
en viskning, ännu mera hes och skälvande:
Gå — gå — för guds skull — gå!
Spöket försvann först bakom skärmen och sedan
ut till oss. Vi stängde ljudlöst dörren. Vi drogo
oss tillbaka. Vi hade segrat.
Och vid frukostbordet visade sig vår seger ännu
tydligare. Onkel Bernhusen satt och stirrade
framför sig, åt nästan ingenting och sa ingenting. Vi
sutto också tysta. Först när vi skulle resa oss
från bordet, vände baronen sig till Hannele och
yttrade lågmält:
Min kära krummelur, du och jag har stundom
tvistat rörande möjligheten av övernaturliga
tilldragelser. Jag vill säga dig, att jag inte längre
är så säker på min sak, som tillförne. Fråga mig
ingenting! Men så är det.
Hannele klappade honom på kinden och vi
lämnade bordet och rummet. Just då jag stod i
dörren ropade baronen på Wickberg. Betjänten
stannade och även jag, båda en smula oroliga.
Baronen befallde oss att stänga dörren och komma fram
till honom. Han betraktade oss med bistra blickar
och vår oro övergick till kuslighet. Äntligen sa
han:
Nåväl mina gunstiga herrar, vill ni säga mig
en sak? Hur spelade jag min roll i natt? Och
hur skötte jag mig nyss? Jag förmenar, ta mig
böveln, att icke ens dessa yrkeskomedianter skulle
ha skött sig så väl som jag. Allt detta oss emellan.
Hannele har haft ett litet divertissemang och tror
19. — Bergman, Jag, Ljung och Hedardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
