Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
jag kan vara lika ovärdig som ni själv. Ej ens
vördnad för den Herre, vars tjänare jag är; ty
honom känner ni icke. Men vördnad för den varelse
som ni och edra gelikar genom själviskhet och
tuktlöshet bragt i själanöd.
Herr kyrkoherde, mumlade Bernhusen, vad
fordrar ni! Jag skulle bli till åtlöje för mitt eget folk!
Prästen svarade kort och torrt:
Om jag kunde få folk att gråta över er, skulle
ni yvas. Och det är sannerligen icke min avsikt.
Bernhusen trampade som en björn på en het
plåt men rörde sig icke ur fläcken. Då prästen
skulle gå förbi honom gjorde han en nästan
bedjande åtbörd och utbrast jämrande:
Och om jag icke uppfyller ert villkor?
Prästen svarade:
Jag har redan sagt herr baron och
kammarherren att jag icke uppställer några villkor för att
fullgöra min plikt. Finner ni min önskan billig,
kan ni uppfylla den.
Han gick mot trappan. Vi skyndade i förväg
för att varsko Hannele. Vi tänkte: Den här
förfärlige gubben kommer att skrämma ihjäl henne!
Hon var redan beredd, huttrade en smula och
sa: Äh! Det kan inte bli värre än det varit!
Men när nu prästen kom, såg han större och
fulare ut än på gården; och därför att han gick
så krokig, såg det ut som om: han måst böja sig
för att kunna komma genom dörren. Hannele blev
rädd och ropade:
Pojkarna ska stanna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
