- Project Runeberg -  På kryss med "Blixten" /
10

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - I. Bror och syster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan inte förstå. Du är flicka. Du tycker om att
vara fin och prydlig och ha ett städat uppförande och
göra framsteg i din läsning. Du bryr dig inte om
faror och äventyr och så’nt där, och du tycker inte
om pojkar, som ä’ duktiga och ha liv och ruter i sig.
Du tycker om snälla små gossar i vita kragar med
alltid finborstade kläder och välkammat hår, som
tycka om att stanna inne under lovstunden och låta
lärarna kela med sig och säga dem, att de göra så’na
framsteg i sina studier; fina små gossar, som aldrig
råka illa ut — som ä’ för upptagna av att spatsera
och plocka blommor och äta frukost med flickor för
att råka illa ut. A, jag känner till den sorten — de
ä’ rädda för sin egen skugga och ha inte mera
karl-aktighet i sig än får. Det är just vad de ä’ — får.
Men jag är inget får, det är nog av det, och jag vill
inte vara med på er utfärd och, vad mer är, jag
kommer inte med.»

Bessies bruna ögon tårades, och hennes läppar
darrade. Det retade honom alldeles oresonligt. Vad
dugde flickor till egentligen? Alltid skulle de lipa och
bråka och gå på. Det fanns intet sundt förnuft hos dem.

»Man kan då inte säga ett ord utan att du skall
gråta», började han och försökte lugna henne. »Jag
menade ju intet ondt, syster. Nej, det gjorde jag inte.
Jag . . .»

Han tystnade hjälplöst och såg på henne. Hon
snyftade och darrade på samma gång av ansträngningen
att hålla tillbaka sina snyftningar, medan stora tårar
rullade utför hennes kinder.

»Ja, se — jäntor!» utropade han och gick förargad
ut ur rummet med stora steg.
io

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:26:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medblixten/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free