Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - IV. Hunden på katten och katten på råttan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissling till deras öron från gatan — tydligen en
varningssignal från en spejare, som stod på utkik. I
nästa ögonblick kom spejaren själv rusande tillbaka
till huvudtruppen, som redan börjat retirera.
»Byglarna!» flämtade han.
Joe såg sig om och varseblev två hjälmklädda
konstaplar, som närmade sig med blixtrande blanka
knappar på bröstet.
»Kom, så ge vi oss i väg», viskade han till Fred och
Charley.
Bandet hade redan tagit till flykten, och de voro i
vägen för pojkarnas reträtt åt det ena hållet, och
poliserna närmade sig från det andra. De sprungo
därför åt det håll, där Tegeltak-Simpsons smyghål
fanns, med poliserna efter sig i hack och häl under
barska rop till dem att stanna.
Men unga fötter äro flinka, och jagade av
förskräckelse bli de mer än flinka, och gossarna voro först
över planket och rusade vildt in i en labyrint av
bakgårdar. De funno snart, att konstaplarna voro
försiktiga. De hade tydligen en viss erfarenhet av sådana
»reträttprång», och de kände sig helt belåtna med att
få avstå från förföljandet redan vid det första planket.
Inga gatlyktor spredo sitt sken där, och pojkarna
trevade sig fram i mörkret med hjärtat i halsgropen.
På en gård belamrad med berg av lergods och
fruktlå-rar stodo de alldeles bortkomna i en kvarts timme.
Hur de än trevade och letade, träffade de ej på något
annat än en oändlig massa lårar. Från denna
ödemark kommo de slutligen ut över taket av ett lider,
men råkade nu in på en annan gård full med otaliga
tomma hönsburar.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
