Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XIV. På Ostronbankarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frisco Kid fortfor att manövrera med staken och
tillkännage resultaten till stor förvåning för Joe, som
ej kunde förstå att de kände till sjöbottnen så bra.
»Tio fot — snäckor», fortfor Frisco Kid med entonig
röst. »Elva fot — snäckor. Fjorton fot — mjukt.
Sexton fot — dy. Ingen botten.»
»Aha, kanal», sade Franske Pete.
I några minuter var det »Ingen botten», sedan kom
plötsligt Frisco Kids utrop: »Åtta fot — hårdt!»
»Nog nu», kommenderade Franske Pete. »Spring
till fören, du Sjo, och fira klivare. Du Kid hålla
båtshake i ordning.»
Joe fick tag i klyvarefallet, lossade det från knapet
och halade ner seglet, som slog för vinden.
»I/åt gå!» kommenderades, och ankaret sjönk ner
i vattnet och tog bara med sig litet av kättingen.
Frisco Kid gjorde fast. Sedan beslogo de seglen,
gjorde allt i ordning och gingo ner och kojade.
Klockan var sex, då Joe vaknade och gick ut i
sittrummet för att se sig om. Det hade blåst upp, det
gick sjö, och Blixten rullade och vaggade och ryckte
då och då våldsamt i ankarkättingen. Han var
tvungen att hugga tag i bommen över sitt huvud för
att kunna stå stadigt. Det var en blygrå dag utan
tecken till soluppgång, och himlen förmörkades av
stora massor av flygande moln.
Joe spejade efter land. På halvannan mils avstånd
låg det — en lång, låg sandstrand piskad av väldiga
bränningar. Bakom syntes öde sumptrakter, och
långt i fjärran reste sig Contra-Costa-bergen.
Då Joe såg åt annat håll, fick han till sin förvåning
sikte på en liten förankrad kutter, som rullade och
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
