Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XIV. På Ostronbankarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värkte Joes rygg av den ovana ansträngningen, och
hans fingrar voro sargade och blödde till följd av hans
tafatta sätt att handskas med de skarpkantade
ostronen.
»Micket bra», sade Franske Pete gillande. »Du
lära fort. Du kunna micket snart.»
Joe gjorde en ömklig grimas och önskade att det
snart skulle vara middagsdags. Då och då, när en
lätt skrapa halades upp, fingo gossarna hämta andan
och säga ett par ord.
»Det där är Sparrisön», sade Frisco Kid och pekade.
»Så kalla åtminstone fiskarna och pråmskepparna den.
Folket, som bor där, kalla den Bay-Farm-Island.»
Han pekade mera åt höger. »Och där borta är
San-Leandro. Du kan inte se den, men den ligger där.»
»Har du någonsin varit där?» frågade Joe.
Frisco Kid nickade och gav honom en vink att
hjälpa honom hala in styrbordsskrapan.
»Det här är de s. k. övergivna bankarna», sade han.
»Ingen rår om dem, och därför komma ostronrövarna
hit och låtsas bearbeta dem.»
»Låtsas, varför det?»
»Emedan de äro rövare naturligtvis, och emedan
det lönar sig bättre att skatta de privata bankarna.»
Han gjorde en vidtomf att ande åtbörd åt öster och
sydost. »De privata bankarna ligga där borta, och
om det inte blir storm, kommer hela flottiljen att
skrapa där i natt.»
»Och om det blir storm?» frågade Joe.
»Ja, då blir det ingen skrapning, och Franske Pete
blir ursinnig, det är alltsammans. Det förargar honom
alltid att hindras av vädret. Men det ser inte ut att
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
