Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XV. Duktiga sjömän på en farlig ankarplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franske Pete rusade förut som en katt, drog sin kniv
och skar med ett enda hugg av kabeln, som höll dem
fast vid reservankaret. Härigenom flyttades Blixtens
hela tyngd över på kättingankaret. Följaktligen
svängde båten åt babord och det i sista stunden, ty i
nästa ögonblick sköt Gasten, med aktern före, över
den punkt Blixten nyss lämnat.
»Nej, se, hon har fyra ankaren ute», ropade Joe,
då han fick se fyra spända trossar, som gingo ner i
vattnet nästan horisontalt från bogen.
»Två av dem äro draggar», skrattade Frisco Kid,
»och där går spisen!»
Medan han sade detta, kommo två unga karlar upp
på däck och vräkte den med en tross omsurrade
spisen över bord.
»Pst! Titta på Nelson!» utropade Frisco Kid.
»Han har tagit in ett rev. Då kan man ge sig på, att
det blåser styvt!»
Renen kom skummande emot dem, trotsande
stormen som något slags majestätiskt sjövidunder. Röde
Nelson vinkade åt dem, då han passerade dem
akteröver, och en kvart därefter, då den fått upp det enda
ankare de nu hade kvar, sköt han förbi dem i lovart
på den andra bogen.
Franske Pete såg beundrande efter kuttern, men
sade i olycksbådande ton: »En dag, pang! han gå
till botten, säger jag, alldeles säkert.»
Ett ögonblick därefter var Blixtens revade klyvare
tillsatt, och båten knogade och kämpade sig fram
med den yttersta ansträngning. Det gick långsamt
och var mödosamt och farligt att klara kusten i lä, och
Joe förvånade sig många gånger över, att en så liten
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
