- Project Runeberg -  På kryss med "Blixten" /
113

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XVI. Frisco Kids syskrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— det var då Röde Nelson gav mig mitt namn, oeh
jag har aldrig hetat något annat än Frisco-grabben
alltsedan dess. Men flickan på tavlan ... jag tog
alltid fram henne att titta på, och när jag inte hade
varit som jag skulle, blygdes jag för att se på henne.
Sedan, då jag blev äldre, började jag se på henne på
annat sätt. Jag tänkte: Antag, Kid, att du en dag

träffade på en sådan flicka, vad skulle hon tänka om
dig? Skulle hon kunna tycka om dig? Skulle hon
kunna vara din vän det allra minsta grand? — Och så
föresatte jag mig att bli bättre, att försöka göra något
med mig, så att hon eller någon av hennes gelikar inte
skulle behöva skämmas för att vara bekant med mig.

Det var därför jag lärde mig läsa. Det var därför
jag rymde. Nicky Perrata, en grekisk pojke, lärde
mig bokstäverna, och det var först när jag lärt mig
läsa som jag kom under fund med att det var något
verkligt orätt i att föra detta sjörövarliv Jag hade
varit van vid det så långt jag kunde minnas, och
nästan alla jag kände försörjde sig på det sättet. Men
då jag kom under fund med det, rymde jag och ämnade
sluta upp med det för alltid. Det där skall jag
berätta för dig en annan gång och hur jag kom tillbaka
hit igen.

Naturligtvis tyckte jag att hon var en verklig flicka,
då jag var liten, och även nu förefaller hon mig ibland
som en sådan, så mycket har jag tänkt på henne. Men
medan jag nu talar med dig, blir allt klart och hon
står för mig som sinnebilden av ett bättre, renare liv
än detta, ett som jag skulle vilja leva; och om jag kunde
leva det, ja, då skulle jag lära känna sådana flickor och
deras anhöriga —- sådana som du, menar jag. Därför

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:26:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medblixten/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free