- Project Runeberg -  På kryss med "Blixten" /
120

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XVII. Frisco Kid berättar sin historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ser du, när jag hade bestämt mig för att sluta
med det här livet, fanns det inte en själ som ville ge
mig en handräckning, men jag visste att det enda
jag kunde göra var att ge mig i land och skaffa mig något
slags arbete, så att jag kunde få läsa. Och så inbillade
jag mig, att det skulle gå lättare på landet än i staden,
och så smet jag från Röde Nelson. Jag var på Renen
den tiden. En natt vid Alamedas ostronbankar smög
jag mig i land och lagade att jag kom bort från sjön så
fort jag kunde. Nelson fick inte tag i mig. Men det
fanns bara portugisiska farmare där i trakten, och
ingen av dem hade något arbete åt mig. För resten
var det en olämplig årstid — på vintern. Det visar
hur mycket jag kände till förhållandena i land.

Jag hade sparat ihop ett par dollars och jag fortsatte
att vandra allt längre och längre inåt land. Jag
sökte arbete och köpte bröd och ost och så’nt där
hos landthandlarna. Du må tro det var kallt att
sova ute om nätterna utan filt, och jag var alltid glad
när morgonen kom. Men det värsta av allt var det
sätt, varpå alla tittade på mig. De voro allesammans
misstänksamma och gjorde ingen hemlighet av det,
och ibland tussade de sina hundar på mig och befallde
mig att packa mig av. Det tycktes inte finnas någon
plats för mig på land. Så togo mina pengar slut, och
just då jag var alldeles uthungrad, blev jag fast.»

»Fast? Varför det?»

»För ingenting. Förmodligen för att jag levde.
J ag kröp in i en höstack för att sova en natt, emedan
det var varmare där, och då kom en landtpolis och
arresterade mig för lösdriveri. Först trodde de att
jag var en förrymd familjepojke och telegraferade mitt

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:26:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medblixten/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free