Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XX. Farliga timmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materia som Röde Nelson danades hjältar, men de
ägde vad han saknade — förmågan att välja, själens
jämvikt och lugn, andens nyktra självbehärskning,
med ett ord, just det som hans far så ofta »predikat»
för honom.
Det var de tankar, som trängde sig på Joe i en sekund.
Sedan slungades Renen mot skyn och jagades förbi
deras bog i lä om dem på en väldig böljas rygg.
»Den vilde man! Den vilde man!» skrek Franske
Pete, där han häpen stod och såg på detta. »Han
tror han kunna låta seglet gå över! Han kommer att
dö. Vi alla dö! Han måste ju snurra rundt. Å,
den galning!»
Men tiden var dyrbar, och Röde Nelson vågade
kuppen. I rätta ögonblicket gipade han storseglet
och skotade upp i vinden.
»Nu kommer hon! Håll dig i ordning att hoppa
ombord!» skrek Frisco Kid till Joe.
Renen flög förbi deras akter, krängde över, tills
kajutfönstren lågo under vatten, och kom så nära att
det såg ut som om den skulle borra dem i sank. Men
en sjö skilde de båda fartygen åt. Då Röde Nelson
såg, att manövern misslyckats, beredde han sig genast
till en ny. Han lade upp rodret, Renen svängde om,
och dess överhängande storsegelbom kom närmare
Blixten. Franske Pete stod närmast, och det
gynnsamma tillfället kunde ej räcka längre än en sekund.
Han hoppade som en katt och fattade tag med bägge
händerna i seglets underlik. Sedan fortsatte Renen
sin väg och doppade honom i havet för varje
krängning. Men han höll sig fast, arbetade sig allt närmare
båten för varje gång han kom upp och ramlade slut-
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
