Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XX. Farliga timmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen ner i sittrummet just som Röde Nelson beredde
sig att upprepa manövern.
»Nu är det din tur», sade Frisco Kid.
»Nej, din», svarade Joe.
»Jag är mera van på sjön», envisades Frisco Kid.
»Och jag kan simma lika bra som du», invände den
andre.
Det skulle ha varit svårt att förutsäga utgången
av dispyten, men händelsernas snabba utveckling
gjorde alla överenskommelser överflödiga. Renen
hade gipat och rusade tillbaka med så halsbrytande
fart och krängde så skarpt, att det såg ut som om den
måste kapsejsa. Det var en ståtlig syn. Just nu
rasade stormen som värst, den dånande vinden
pressade de taggiga vågkammarna, så att de kokade av
raseri. Renen försvann bakom en väldig våg. Den
rullade vidare, men i nästa ögonblick sågo de häpna
pojkarna endast det upprörda havet, där kuttern
nyss hade befunnit sig. Tveksamma tittade de efter
en gång till. Där fanns ingen Ren. De voro ensamma
på oceanens sargade yta!
»Gud vare deras själar nådig!» sade Frisco Kid
högtidligt.
Joe var alltför förfärad över den plötsliga
katastrofen för att kunna få fram ett ljud.
»Där gick hon rakt till botten med ballast och allt»,
sade Frisco Kid flämtande. Sedan tänkte han på
deras egen nöd och sade: »Nu måste vi reda oss
själva. Stormen bröt nacken av sig i det där taget,
men sjön kommer att gå ännu högre, då vinden lägger
sig. Tag i med ena handen och håll dig fast med den
andra. Vi måste få henne klar.»
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
