- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
35

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gJ r K \ A HllSI N I! ÄTTN ini; a It n a s r ppkomst.

sjukhusväsende i Sverige och Finland. Denua viktiga skrifvelse har
följande lydelse:

Uti skrifvelse af den 27 sistl. sept. förmäla riksens ständer sig
hafva för godt pröfwadt så wäl, at the stift, lähn eller landsorter,
hvilka åstunda, måge å egen bekostnad få inrätta lasarett, som ock, at
till befordran af detta christeliga och högst angelägna ändamål the
lälm, som redan förskaffat sig egna lazarettshus, eller ock ofelbart
kunna innan kort med sådan inrättning vara försedde, måge till thess
understöd och vid magthållande, få nyttja samma rättighet, som
laza-rettet i Stockholm och behålla alla the insamlingar, collecter och
sammanskott, som eljest till berörde lazarett ifrån lähnen årligen utgå;
dock the stift eller lähn obetagit, som wilja sig om ett lasarett
sammansätta, at giöra sine författningar efter plägad correspondence
emellan landshöfdingarne och biskoparne och under samråd med lähnets
inbyggare, ther en sådan förening åstundas.

Men hvad academiske lazaretter, eller så kallade Nosocomier, samt
Storfurstendömet Finland angår, så hafva riksens ständer funnit, at thet
bör förblifva wid the inrättningar, som påbegynte äro, undantagandes
Österbotten, theräst lähnet må giöra sin egen författning.

Nu emedan Wi i nåder wele, at hvad riksens ständer i
ofwan-berörde måtto tilstyrkt, må genom ^vederbörande landshöfdingar och
consistorier, i hwad på dem ankommer, befordras till wärkställigliet, samt
at underdåniga berättelser til oss afgifwas, huruwida invånarne i hvarje
landsort kunna vara hugade, at i de här ofvanförmälde inrättningar ingå; Ty
gifve Wi» o. s. v.

Frän denna tid började sjukvårdsinrättningar, om äfven i inskränkt
omfång, uppstå på skilda trakter af riket, men dessa stodo likväl icke
under inseende och vard af collegium medieum. De betraktades helt
och hallet som tillhörande de lokala administrativa myndigheternas
område. Då sjukhusen till större delen voro belägna i länsresidens- och
stiftsstäderna, blef landshöfdingen alltid och icke sällan äfven biskopen
ledamot i den styrelse, som hade deras förvaltning och omsorgen om
deras förkofran i sin hand. Läkarenes inflytande i detta hänseende
var i allmänhet ganska ringa. Tiden var ännu icke kommen att
erkänna läkarens betydelse i en mängd statliga och kommunala värf, der
hans erfarenhet af det menskliga lifvets behof, dess skuggsidor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free