- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
41

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄNNA ÅTGÄRDER MED AFSEENDE Å SJUKJ1DSEN.

4:!

enligt k. brefvet af den 20 ) 0 1 7 90 lasarettet i det län, der förseelsen var
begången.

Först emot seklets slut finner man, att tanken på en enhetlig
organisation af lasarettsväsendet började slå rot och vinna insteg i de
styrande kretsarna. Åtminstone är det först från den tid, då
serafimer-ordensgillet erhöll sin instruktion, nämligen 1791, som allmänna stadganden
rörande lasaretten började utfärdas. 1 denna instruktion stadgades, att
i hvarje län borde finnas ett hospital och ett lasarett. Ordensgillet ägde
tillse, att sa snart medel funnos till förfogande, de län, som ännu
saknade dessa inrättningar, måtte dermed varda försedde. Här måste dock
påpekas, att några anslag till inrättning och underhåll af lasarett i
olika delar af landet icke blefvo anvisade. Endast ur de öfverskottsmedel,
hvilka inflöto till serafimerordensgillets s. k. allmänna fond, kunde allt
efter tillgångarna understöd beviljas åt de egentliga sjukhusen. Man måste
derför hufvudsakligen påräkna den enskilda offervilligheten eller de
kringliggande orternas frivilliga sammanskott. På detta sätt hade ju
äfven de enskilda små sjukhusen, hvilka här och hvar förekommo i
bygderna, uppstått. Vid den tidens föga utvecklade kommunalväsende
och bristen på närliggande orters sammanslutning till hvarandra i
gemensamma iutressen kunde likväl större sjukvårdsinrättningar icke gerna
komma till stånd.

De redan för handen varande och blifvande lasaretten ställdes
under landshöfdingarnes omedelbara tillsyn. När sjukhuset var beläget
på annan ort, än länsresidenset, ägde landshöfdingen utse en annan i
sitt ställe som lasarettsföreståndare. Ordensgillet tillhörde det att antaga
och utnämna läkare, helst sådane, »som i den chirurgiska vetenskapen
äro väl förfarne», hvarför äfven under en längre tid de flesta
lasaretts-läkaretjensterna nästan uteslutande besattes med kirurgiska societetens
medlemmar. Läkaren var icke under vanliga förhållanden berättigad
att i länslasarettet intaga sjuke utan remiss af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande. Den sjuke, som anmälde sig till intagning i lasarettet, borde
derför vara försedd med prestbetvg. Obotlige sjuke fingo icke emottagas.
Öfver de sjuke, hvilka läkaren ofelbart skulle besöka hvarje dag, borde
han föra journal enligt faststäldt formulär. Sjukförslagen, underskrifna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free