- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
78

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

HOSPITALEN.

ett eländigt och afskräckande tillstånd. Ja, om Visby hospital skref
sjelfva direktionen ännu 1825, att det befann sig i ett tillstånd, »som
sårade menskligheten». I jämförelse med sin föregående ställning funno
de olycklige sinnessjuke dock i flera af dem åtminstone en tillflyktsort
undan den yttersta nöden. Det fordrades mer än ett halft sekels
ansträngningar, innan de nya ideer, som sedermera fört hospitalsväsendet i
Sverige en ordnad utveckling till mötes, vunno ett allmännare
erkännande.

På grund af kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens till
riksdagen den 23/g 1756 aflemnade sakrika och upplysande berättelse
blefvo hospitalens tillstånd och förvaltning föremål för ständernas
skärskådande. Till följd af dessa upplysningar beslöto ständerna den 2l/io
s. å. att tillsätta en »deputation», som äfven emellan riksdagarne ägde
utöfva öfverinseende öfver barnhusen och hospitalen i riket, under namn
af »Riksens Ständers Hospitals- och Barnhusdeputation». Vid denna
tid funnos inalles 38 hospital i Sverige och 4 i Finland, nämligen
Gammelstads (Helsingfors), Sjählö, Abo och Kronoby hospital’). I dem
underhöllos 1797 fattiga och aflönades 209 personer till deras vård
och betjening. Till denna ständernas deputation utsågös fyra
medlemmar af adeln och ridderskapet och tvenne medlemmar af de tre ofrälse-

de till sina sinnen någorlunda till sig komne dårarne i Wadstena kunde få tillstånd
att lossas ur- sin fotstock», för att någon stund promenera på gården och derigenom
hindra skörbjuggens öfverhandtagande, mon dervid erhållit det svaret, att öfverstyrelsen
icke bekostade någon, som höll uppsigt öfver dem, hvarför de lätteligen kunde rymma
eller göra skada. Om desse sjuke berättades i öfrigt, att de fingo hvarken gång- eller
sängkläder. Collegium medieum uppsköt ärendot till dess säker kännedom vunnits
härom. Sekreteraren upplyste, att landshöfdingen och biskopen i Linköping nåde inseendet
öfver hospitalet, men att alla anordningar vidtogos endast på anmodan af
serafimer-riddarene. Ko’legium beslöt då att vända sig till serafinierordenskapitlet (eollegii medici
protokoll den a% och "/„ 1781).

’) Om de finska hospitalen kan jämföras J. Tengström, Afhandling om
presterliga tjenstgöringen och aflösningen i Åbo Erkestift. Abo 1820—1822. 11: 176,
111: 39, 309., F. J. Ra b be, Finlands medierna/författningar. Helsingfors 1837.
I: 603 ff., och Finska Läk. Sällsk. Handl. 1: 172 samt L. W. Fagürlund,
Finlands Lcprosorier. Helsingfors 1886 och »Hospitalet pä Oloskär» i »Skrifter
utgifna af finska läkaresällskapet vid dess femtio års fest». Helsingfors 1885.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free