- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
178

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

REGEMENTSFÅLTSKÄRER.

alla andra städer i rijket dermed förhålles, att regementsfältskiärarne wid
näst omliggiande landtregementer eller dhem, som i
fästningsguarnizo-nerne inlogerade ähro, så wähl som widh kongl, ammiralitetet, såsom af
embetet i Stockholm examinerade rätta capable mästare, tillijka warit
närmst om att wara stadsbarberare och att bctiena borgerskapet och
in-wåhnarne, utan att någon så kallat aparte stadsbarberare eller fäldskiär
har kunnat dem det. förhindra eller dhem deremoth præjudicera, antingen
dhe förra warit commenderade eller hemma i orten stadde; altså som
suppleanten Mor ter uthan något framtedt skiähl och med fast ringare
beskiedh socker een så ny och ovanlig förändring, kan han ej
deruthin-nan willfaras; widare än aom han kan och bör considereras för
stads-mästare och barberare, har han jemte dhe förre att bruka sin profession
dhet bästa han kan och gitter, äfven som dhe för honom warit sin nähring
idkat, om han sig med den skickelighet förhåller-.

Denna militärbarberarenes rättighet att tillika vara stadsfältskärer
torde likväl efter någon tid hafva upphört. Till och med den hos
Karl XII anställde »Directeuren och stabsfältskären» Melchior
Neuman anmälde i memorial den 19/8 1717, »som det är att befara det
Ed. Kongl. Maj:ts allernådigste tjenst vid regementerne dermed
märcke-ligen å siido sättias kunde, att en och annan regementsfältskiärare
til-lijcka söker sig till att wara stadsfältskiär; ty underkastas Ed. Kongl.
Maj:ts nådigste ompröfvande, huruvida regementsfältskiärerne måge få
antaga något fältskiärsembete i städerne» ’). Konungen resolverade den
2% s. å., att, ehuru ingen regementsfältskär tillika finge vara
stadsfältskär, det likväl icke kunde honom förmenas att, jemte stadsfältskären,
hålla sin verkstad i den stad, der regementet var förlagdt.

2. De vid regementena anställde mästerfältskärerne (eller
roge-mentsbarberarene), hvilka åtnjöto lön på stat och efter indelningsverkets
upprättande erhöllo boställen, voro skyldige att emot ett bestämdt bidrag
från statens sida underhålla tre »gode» gesäller, de der dels biträdde sin
husbonde i hans praktik, dels vid behof användes för arméens behof.
Genom k. brefvet af den 17/9 1685 var regementsfältskären berättigad

’) 1 riksarkivet »Chirurgiska societeten».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free