- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
308

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

SJUKHUS I üt.EÅBORG.

Bjerkén böra hos general en chef anhålla »om fullkomlig disposition i
allt hvad tjensten vidkommer». Numera var det dock för sent att
införa ordning och reda i afseende på soldaternas vård, ty fienden stod
för dörren. När C. N. af Klercker lemnade Brahestad den 17/X1,
nödgades han derstädes qvarlemna 1,500 sjuke, hvilka icke kunde
medföras och när de finska trupperna den 29/u utrymde Uleåborg,
qvar-blefvo der icke mindre än 1,200 sjuke till fiendens barmhertighet och
omvårdnad1). Vid bristen på transportmedel fingo de i sjukhusen
ännu qvarliggande konvalescenterne begifva sig bort så godt de kunde
eller ville. En del sökte åtfölja trupperna, men hos många sveko
krafterna och hoptals sjönko de ned i snödrifvorna, der de tyst somnade
bort från sin bedröfliga tillvaro.

En gripande skildring af dessa sorgliga förhållanden förekommer i
ett bref från Carl Gripenberg till en vän (»Bästa broder Gustafvus»),
dateradt Mattila by l/i mil norr om Torneå stad den I0/12 1808:

»Annu lefva vi allt — men ack, Herre huru länge — man får
dock ej misströsta, de mörkaste saker få ofta en lyckligare utgång än
man vågat hoppas. Då vi marscherade ifrån våra ståndqvarter efter
stilleståndet, som upphörde med oktober, trodde väl ingen att alla
eamme-raderna ännu skulle skåda dagen, likväl har det skjett och hvarföre kan
icke framdeles üfverlefvorna af finska arméen räddas på ett lika
besyn-nerligit sätt. — Vi har gjort en ibland de fatiquantare retraitter, men
intet kan jemnföras med det elände vi sett på vår Trouppe; utsvultna
— ty portionerna äro för knappa åt våra soldater; halfdöda af kiöld
hafva de släpat sig fram mera liknande skuggor än menniskor — och
då de sjuknat hafva i brist på hästar vi nödgats lemna dem åt sitt öde
- många hafva med upphöjda händer anropat Försynen — och
menniskor om hjelp — och vi hafva ondast kunnat gifva dem våra tårar. —
Det var ömt att se våra soldater då de passerade en fierndelsstolpe
inom Svenska gräntzen — af sig själf stadnade hela bataillon — vände sig
om och sågo ännu en gång åt Finland — tårar uppstego i mångas ögon
och så fortsattes marschen, i dag återkom en af mina sjuka — han

’) Yrjö Koskinen, Finlands Historia. Helsingfors 1874 s. 556.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free