- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
329

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beedigandet af medikolegala atteste!!.

329

»hvilket jag härmed ej allenast på min redan aflagda embetsed intygar,
utan ock med denna min edcliga förpligtelse, så sannt mig Gud hjelpe
till lif och själ, bekräftar».

Härmed kunde ju frågan om läkares edsförpliktelse ansetts vara
afslutad, så mycket mer som § 8 i instruktionen för provinsialläkarene
numera innehöll en dithörande bestämning, men ännu återstod en
svårighet. I skrifvelse af den n/.2 1774 hade Kongl. Maj:t anbefallt
hof-rätterne att på det högsta vara derom angelägne, att de under k.
hofrätten lydande lagmän och häradshöfdingar sjelfve förrätta sina ämbeten
ocli tillika förordnat, att dem derifrån icke må beviljas någon ledighet,
utan endast, vid de tillfällen, då de kunna visa sådana laga förfall, som
XII kap. 1 § R. B. innehåller, samt att i händelse af sjukdom icke något
läkarebevis må vara gällande, som ej vid hvarje tillfälle med liflig ed
är styrkt. Med anledning häraf utfärdade Göta hofrätt den 22/2 s. å.
ett universal med erinran att vid de tillfällen, då ansökning om
tjenstledighet, i anseende till anmäldt sjukdomsförfall hos Kongl. Maj:t göres,
då icke allenast bifoga läkareattest, utan ock bevis deröfver, att attestens
riktighet vid närmaste domstol i orten, af utgifvaren, med liflig ed
blifvit fästad. Läkarene klagade nu, att domstolarne inkallade dem
inför rätta och förklarade liflig ed vara »ed med hand å bok inför
sittande rätt». Collegium medicum anmälde den 3%o 1775 hos Kongl.
Maj:t, att hofrätterna icke ville godkänna de läkarebevis, »hvilka
ämbetsmän förete öfver sina sjukdomar, innan läkaren vid närmaste domstol
med liflig ed styrkt bevisets richtighet». Kollegium anhöll derför, att
stadgandena om skriftliga edsförpliktelser i brottmål finge användas äfven
i saker af mindre vikt. K. brefvet af den 15/12 1775 stadgade likväl, att
»alldenstund de i ofvannämde ämne redan nådigst tagne författningar
bjuda en sådan ed, som förbemälte hofrätter fordrat, finne "Wi ej skiälil
att theruti göra ändring, fördenskuld kommer thervid att bero». Först
k. brefvet af den 24/8 1 7 84 förklarade, att i anseende till de svårigheter
som möta provinsialmedici och stadsfysici att hvarje gång vid domstol
beediga deras bevis om underdomares förfall af sjukdom, de måge uti
sådane frågor vara »frikallade från lifligt beedigande af attester, som de
derom utgifva, då de dem med sin edeliga förpligtelse underskrifva».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free