Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
ersättning for verkställda likbesiktningar.
5. Ersättning för verkställda likbesiktningar,
Huru ocli på hvad sätt ersättning för verkställda medikolegala
liköppningar skulle beräknas, var icke närmare stadgadt. Detta gaf
anledning till många klagomål ocli mycket missförstånd. Först k. brefvet
till samtliga hofrätterna af den ,7/x 1739 förklarade, att »de operationer
eller besigtningar, som ske på döda kroppar, eller illa sargade och
handterade, samt eljest omkomna menniskor, hvilka förmenas genom
någon annans förvållande ljutit döden eller annan svår niedfart, och
enär till gerningen ingen baneman finnes, eller hos honom, ifall han till
saken blifver bunden, ingen tillgång är, hvaraf kostnaden kan betalas,
samt de i hwart län till dylika usus anslagne statsmedel jemväl voro
uppgångne, då förnöjes af kronones andel i sakören». Derefter infordrade
landshöfdingen i Vesterås län baron Johan Cederbjelke den u/12
s. å. collegii medici utlåtande »om de provincialmediei eller fältskärer,
som blifva beordrade att förrätta besicktiiingar på döda eller illa sargade
kroppar, böra efter medicinalförordningen åtnjuta betahlning eller sin
arfvodes löhn eller om någon annan förordning, hvarefter de böra sitt
arfvode undfå, är utlikoiumen». Härpå afgaf collegium medicum redan
den 22 12 s. å. ett svar, som lemnar en klar inblick i den tidens
förhållanden. Kollegium framhöll, att medicinalordningen visserligen
närmast angick läkarene i Stockholm och collegii medici ledamöter, men
synas »provincialmedici oförgripligen kunna therunder förstås, hälst ingen
annan förordning bekant är, som i dy målil något särskildt stadgar.
Som den i § 12 stadgade taxan endast synes angå sådane sysslor, som
en private åstundar af en medico, så synes äfven billigt, att när en
provincial- eller stadsmedicus, som njuter löhn af publico, blifver beordrad
att någon besichtning å embetes vägnar förrätta, kan ban intet med
skähl fordra vidare betahlning therföre, särdeles när det kommer an på
cronomedel, än sin förplägning och reseomkostnad, efter som det, bestås
assessorer i Collegierne, när de på några ämbetes commissioner warda
förordnade, emedan han endast therföre niuter sin löhn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
