Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
inom de medicinska kretsarna, som blaud den stora allmänheten. Fallet
är dock synnerligen egnadt att kasta så väl ljus öfver tidsförhållandena,
som förklara, hvarför den svenska litteraturen plötsligt riktades med
mer eller mindre sjelfständiga skrifter rörande ett obstetriciskt
rättsmedicinskt ämne.
En ung enka, Anna Månsdotter, i Svinhult socken och Kalmar
län, hvars man Mathias Sunesson vådligen omkom den 17/4 1764,
födde ett flickebarn den 13/4 följande år. Emedan hennes mans
släktingar i och för det annars förlorade arfvets skull förklarade hennes
barn vara oäkta, erhöll qvinnan af provinsialläkaren J. G. Wahlbom
ett den 26/4 1765 utfärdadt, så lydande intyg:
»Som änekan Anna Måns do t ter i Svinhult, hvars man Mats
Suneson olyckligen omkommit den 17/4 1764 alt sedan rätta födslotiden
eller tre veckor efter jul innevarande år, då hon enligt pastoris herr
prosten Hiorts intygande arbetade med födslopinan, haft skåftals
födslo-eller barnwärkar till den 13/4 1765, då hon födde ett stort flickebarn, så
är både sant och troligt, att barnet kunnat gå så långt öfver ordinarie
tiden eller 40 veckor, så mycket mer, som lion igenom mycken sorg och
otröstlighet hindrat barnets riktiga tilltagande, som för ägta erkännes».
När målet förekom vid Södra Möre häradsrätt, infordrade
domstolen collegii medici utlåtande. Detta utlåtande afgafs den 10/u 1766
och innehöll bland annat följande:
»Som nu collegium tillhörer att uti denna casu lemna dess yttrande
öfver den frågan, om det är alldeles omöjeligt, att en hustru kan gå med
sitt foster inemot tolf månader, ehvad omständigheter förekomma, och
barnet för den orsaken ej hörer den namngifne fadern till, utan bör
förklaras för oäkta, så lät collegium lios sig i behörigt öfvervägande
komma alla de skäl och rön. som både i äldre och sednare tider, mot
och med, i denna saken blifvit anförde, ocli fann ej tillräckeliga skäl att
anse denna fråga ännu för så afgjord och deciderad, att man in casu
speciali, och när synnerliga omständigheter förekomma, med full visshet
kan förklara alla sena förlossningar, äfven i 12:te månaden efter mannens
död, för omögeliga eller barnen för oäkta’). Collegium anser det tillika
Se noten ä följande sida.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
