- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
374

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

apotek aken es TDELFRinETEIi.

egentligen tillhörde. I annat fall vore de skyldige att taga del i
borgerliga besvär.

När vid 1751—1752 års riksdag konsumtions- och
extralicens-afgiften höjdes för utifrån inkommande varor, den förra till 10 °/0l den
senare till 3%, anmälde riksens ständer den 30/5 1 7 52 hos Kongl.
Maj:t att apotekaresocieteten ansökt blifva befriad från erläggandet af
dessa afgifter eller ock att medicin altaxan i annan händelse mätte höjas.
Härom innehöll k. brefvet af den 23/6 1 7 52 jämte bifall till riksens
ständers hemställan följande:

»Riksens Ständer förmäla sig hafva tagit the härvid anförde
bevekande skiäl och omständigheter uti behörigt ocli noga öfvervägande, samt
funnit sig föranlåtne i underd. anhålla, det apothekaresocietetens i tkenna
sak giorda ansökning i så måtto blifver bifallen, att societeten befrias
ifrån consumtionens och licentens betalande för inkommande egenteligen
till materiaru medicam hörande simplicia, som inom riket icke äro att
tillgå, hvilka genom en sådan afgift ej skulle annat kunna än blifva
dyrare, till de sjukas, men förnämligast de fattigares stora skada till hf
och hälsa: Jämväl ock att förordnas måtte, det apothekare taxan med
det första blifver öfversedd ocli efter nu varande tiders pris närmare
jämkad, samt at hvilcken apothekare samma taxa therefter öfverskrider,
bör wara thess rätt till apothequens vidare hållande aldeles förlustig.
Och som många medicinalier i riket dels redan finnas och dels vidare
uptäckas och fortplantas kunna, hvilka likväl nu utländes ifrån
inför-skrifvas, så hemställa riks. ständer för öfrigt, at, sedan vederbörande
hörde blifvit, sådane apothekare saker måtte utnämnas, och efter viss,
för planteringarnes med det mera i stånd sättjande, förelagd nödig tid,
sedermera med ofvannämde consumtions och licents afgift beläggas, hvad
theraf efter then tiden ifrån främmande orter af apothekarne
inför-skrifwas».

Denna lindring inskränktes likväl genom k. brefvet af den 1753,
som förklarade, att vid införskrifning af sådana medicinalörter, hvilka
växte inom riket, ofvannämnda afgifter borde erläggas, ett stadgande,
som på det närmaste sammanhängde med tidens nitälskan för anläggandet
af medicinalträdgårdar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free